Det fanns tankar om en TV redan under slutet av 1800-talet. Det resulterade inte i någon riktig maskin, men idéen var född och togs tillvara av andra vetenskapsmän. Man brukar benämna två olika personer som uppfinnare av televisionen, båda var verksamma under 1920-talet. Den ena är den skotske mannen John L. Baird som lyckades föra över rörlig bild från en våning till en annan, den andra är Vladimir Zworykin som uppfann den första TV-mottagarröret som var helt elektroniskt. I kommersiellt syfte har TV använts sedan 1930-talet. Då var det långt ifrån alla hem som hade en TV-apparat. Annat är det idag, när de allra flesta hem har en eller flera TV-apparater. Från att ha varit en apparat som bara välbärgade familjer kunde ha är det inte längre en lyxvara som bara rikare hushåll kan förse sig med. En TV är något som är standard i nästan alla hem, oavsett vilken samhällsgrupp man hör till.
De tidiga TV-apparaterna jämfört med dagens
De allra första TV-apparaterna kom i form av radioapparater med en skärm som inte var större än ett frimärke. Det var varken tal om bilder i färg, eller ens svartvita bilder. De bilderna man fick se på den pyttelilla skärmen kom i en röd färgskala. De första sändningarna som någonsin gjordes med bättre kvalitet var i Tyskland 1935. En av de allra första större sändningarna som gjordes var från Berlin 1936 när Olympiska spelen ägde rum. I och med att färg-TV ersatte den svartvita bilden nästan helt under 1970-talet började mediet utvecklas mer och mer. Det gjordes fler program och allt fler hushåll köpte en egen TV. Det var dock först år 2007 som man övergick helt från analoga sändningar till digitala. I samband med det blev det också vanligare med en ny sorts sändningar, nämligen de som vi idag kallar för streamingtjänster. Det här är idag en av de populäraste formerna av TV-tittande, vilket man bland annat kan se på att antalet hushåll som äger en Apple TV ökar, och att Apple TV dessutom utökar sina tjänster.
Televisionens historia i Sverige
I Sverige började Nämnden för televisionsförskning sina sändningar först 1947. Då var de dessutom bara på försök. För att kunna göra sändningar installerade man en televisionssändare på Tekniska Högskolan i landets huvudstad. I samband med att man började göra sändningar lagstiftades det också om ett krav på att man behövde ha en TV-licens. 1956 var det två miljoner betalda TV-licenser i Sverige, även fast långt ifrån alla hushåll ägde en TV. När det var dags för VM i fotboll 1958 blev det andra bullar. Då köade svenskarna för att köpa sig en egen TV så de skulle kunna följa sändningarna. Efter det gick det snabbt för apparaten att bli populär. Plötsligt slog sig familjer ner i en stor och härlig skinnsoffa för att tillsammans titta på något program, och alla möbler i vardagsrummet riktades mot TV:n. Under 1980-talet började Radiotjänst skicka runt sina kontrollanter, eftersom antalet som betalade TV-licensen sjunkit drastiskt. Någon minskning av antalet TV-apparater kunde man däremot inte se i landet.